1 year ago
Ett öppet brev till mina lärarkolleger i Österåkers kommun
Hej på er! Hur har ni det? Sliter ni hårt fortfarande? Jag är ledsen att jag inte fick vara kvar och kämpa med er. Men så här i efterhand så tänker jag nog att inget ont som för något gott med sig. För visst har det varit gott att inte behöva jobba i kommunen längre (i och med det här brevet är nog mina chanser att komma tillbaka definitivt lika med noll, men ingen bryr sig mindre än jag). Däremot nås jag av skvaller och får veckovis rapporterat till mig hur ni har det. Och det är sällan dessa rapporter får mig att sakna mig gamla arbetsplats. Eller, missförstå mig rätt - ni lärarkolleger har varit de bästa lärare jag mött och jag saknar att inte få vistas i ert sällskap. Ibland när jag hör hur ni har det blir jag mer än förbannad. Jag lider verkligen med er och jag förstår att ni mer eller mindre går på knäna. En god arbetsplats är beroende av god ledning, goda resurser och god arbetsmiljö. Ni verkar inte ha något av det längre. Då förstår jag att ni inte orkar mer. Ingen verkar hellre vilja göra någonting åt saken och hjälpa er. Eller är det kanske så att man inte vet hur man ska hjälpa er? Det är nog tragiskt så att man inte vill. Att man skiter i er, helt enkelt. Det är ingen nyhet att kommunen prioriterar andra saker än barnen. Jag vet inte var på prioriteringslistan ni lärare kommer, men det känns som om det är ganska långt ner. Om barn inte är prioriterade får man väl anta att de stackare som jobbar med barn inte ens finns med i diskussionen. Det är tragiskt på alla sätt och vis. Istället verkar det gå bra att trampa på er, piska er och tvinga er till tystnad. Och där är ni, sliter i tystnad utan stöd, hjälp eller ens förståelse och så ska samhället förvänta sig att ni säkerställer en ljus framtid genom att utbilda den generation som ska ta över efter oss. Snacka om orimliga krav…Metaforen om att om man betalar arbetare med bananer så får man också apor som jobbar. Om man dessutom stänger in dem i burar och glömmer bort att mata dem, kommer det snart inte finnas några bananer kvar. Nu har jag lärt mig att metaforer sällan fungerar hos kommunpolitiker eftersom de oftast är oförmögna att tänka i olika perspektiv, men jag är övertygad om att flera av mina lärarkolleger där ute förstår och håller med. Och ni förstår säkert att jag inte ser er som apor även om politiker råkar göra det. Helst skulle jag vilja råda er att lämna kommunen helt och hållet - ni har inget kvar att hämta här. Den är slut. Skolan är körd i botten och politikerna blir bara dummare för varje år som går. Det finns andra kommuner och arbetsplatser som skulle ta emot er expertis med öppna armar och prioritera den för vad den är. Ni är värda bättre. Eder kollega
Jeppe
Jeppe
